fredag, mars 27, 2009

Döva...

Tjaaa, vad säger man? Finns det någon diagnos som Akut dövhet. Tror att det är det alla mina hundar drabbats av.

Eller nja, inte Denya kanske. Henne snubblar man på istället. Hon vill ha godis HELA tiden.

Buddah dundrade omkring och hörde rätt dåligt faktiskt....grrrrr......I alla fall dom första 10 min. Sen sökte han kontakt själv och jag behövde inte ropa på honom mer än någon gång ibland.

Sally hänger på sin pappa numera och var totalt döv. Sen är det inte helt lätt att träna med allihopa. Mamma och Harry var med också och Harry måste hoppa på Sally när hon är på väg in. (=misslyckande vid inkallning. Jag ropar - Sally är på väg - Harry dundrar på henne - Sally glömmer bort vad hon skulle göra och börjar leka med Harry)

Så fort man stoppat in alla andra i bilen och det bara är Sally kvar ute - då hör hon alldeles perfekt. Men då är ju störningen i stort sett obefintlig. Hon klarar ju inte inkallning med störning av tre andra hundar som springer omkring. Helt förståeligt.

Vi får träna vidare ensamma Sally och jag!

2 kommentarer:

Linn sa...

Jo den där selektiva dövheten.. Ibland har man bara lust att säga: "okej stå där i skogen och ät bajs då, ska vi se om du tycker det är så kul sen när vi åker hem och du står kvar där!"

//Ullis sa...

hahaha.....så gör jag ibland. "Jamen skit i det då!" och så går jag. Dom brukar inte tycka att det är så himla roligt att stå där för sig själva sen.