Jag började med att klicka lite handtarget för att sedan gå vidare med apportering av en Wubba. Hon tar upp den men släpper den direkt. Jag försöker vänta ut henne men då blir det någon slags lek - vem håller ut längst?
Jag lade ner det hela och satte henne och lade ett litet "spår" med en skinnbit i slutet. Skickade henne på det och hon gör det ju klockrent. Men vet ni!!!?? - hon tog skinnbiten i munnen!!!!!! Så kanske kanske kanske, kan vi få till ett riktigt uppletande någon gång.
Sen blev det sånt där vanligt - fotgående, inkallning, platsliggning, sitt med frikommando. Eftersom jag aldrig kört inkallning med ställande med henne så gav jag mig på det. Denya såg ut så här
Sen fick det räcka för damen och vi gick hem igen. Naturligtvis höll jag på att snubbla över henne på hela vägen hem - hon går ju typ fot med ögonkontakt hela tiden. Hon har tydligen det som sitt arbete när vi är ute. Klappar mig själv på axeln för detta - jag har kämpat för det också genom åren.
När vi kom hem bytte jag hund och tog med Buddah ut för att träna en vända till. Vi höll till ute på gatan och körde sitt och ligg med stadgaträning. Denna gång hade jag en Wubba och kastade förbi honom - han älskar ju dom. Han ryckte till men satt kvar och tog ögonkontakt. Duktig kille!
Körde ligg från stående, vilket han klarade fint ett par gånger.
När jag började belöna med Wubban i fotgåendet fick jag ett MYCKET finare och tätare sådant.
Några inkallningar tog vi också. Han kan ju fuska och sätter fart innan jag ropar, han vet ju vad han ska göra liksom - varför vänta?
Nu sover alla hundar gott....

2 kommentarer:
Hihi det låter som du verkligen kommit igång :) Skönt med en äldre hund som visar att saker och ting kommer att förstås - tillslut..
Jag måste verkligen passa på när andan faller på, så att säga. För då är det riktigt riktigt roligt! :D
Det är kanonbekvämt med en sexårig tik.......hihihihi......
Skicka en kommentar